Mina funderingar efter torsdagens Dialogkonferens har fortsatt framåt! Varje vecka möte jag medmänniskor i olika konstellationer, människor som har olika bakgrund, etnicitet, erfarenheter och kompetenser. Något som jag lagt märke till på en del möten som ger mig reflektioner är: Hur hanterar vi Makt och Förtroendehållningen?
Jag tänker, vi har våra förtroendevalda politiker på Riksdagsnivå, Landstings (region) och kommunnivå. Dessa förtroendevalda medmänniskor på olika sätt, har ”makten” i sina sänder – efter samhällsmedborgarnas förtroende. De beslutar efter ”förmåga och trolig kunskap”, men allt för sällan märks ”medmänskligheten” av, – då mycket handlar om ekonomi, resurser och allt för sällan om människan i centrum. Allt handlar om att våra tillgångsresurser, människokraften ska framåt – utan att egentligen stanna upp och lyssna som ”makthavare och förtroendeinnehavare”.
Dialogkonferensen har fått mig att reflektera och ännu mera jobba för människor i utanförskapsgrupperna. Som en väldigt aktuellt undersökningsunderlag är just ifrån konferensen häromdagen där man presenterade siffror – utan att ens en gång tänka på med olika ifrån Funktionsnedsättningsrörelsen (kanske inte det mest politiskt korrekta ordet..?). Varför tar man inte hjälp och låter människor i olika Funktionsnedsättningsgrupper delta i undersökningar? De är väl också samhällsmedborgare eller?
Jag är inte arg, jag är bara besviken på att man allt för ofta i ”Makt- och förtroendepositioner” inte ”vill se” utanförskapsgrupperna. Tänk vilken potentiell samhällsgrupp, med oftast större kraft, engagemang och drivkraft framåt som man missar.
Makt och förtroendeinnehavare, tänk till ett extra varv. Våra olika samhällsgrupper och samhällsresurser inom kompetens och kunskap behöver tas till vara på! Gör ni det i era Makt och förtroendesituationer?
Tänk på att det är Supervalåret 2014 och det finns många i olika samhällsgrupper som sällan blir ”Sedda och hörda”!!