Självkänslan i arbetssökandets system

Skillnaden...

 

Vad är det egentligen som händer i samhället? Var finns vi människor? Jag har själv varit arbetssökande sen den 11/1 -11. Det har periodvis tagit väldigt hårt på Självförtroendet och olika andra påverkansfaktorer!!

Idag läser jag ett väldigt intressant inlägg på Ett Gott Arbetslivs blogg, Arbetsförmedlingen, arbetssökandet och självförtroendet.
Det är verkligen fakta. Att vara Arbetssökande tar otroligt mycket på ens kraft, orka och framför allt,,, ens ENERGI!!

Jag har tyvärr tidigare erfarenheter från 2005-2007 då jag var i Arbetsförmedlingens händer, på ett annat kontor än vad jag är idag. Tidigare erfarenheter var just som dom beskrev det i i artikeln på DN, (läs här).

Sen jag blev arbetssökande i januari 2011 valde jag att skriva in mig i Staffanstorp på deras Arbetsförmedlingskontor och deras bemötande där… är helt fantastiskt! Att jobba med människan i Centrum är otroligt viktigt för mig. Vi är individer och inte ”siffror på papper” som ska in i ett system utan vi är medmänniskor med olika bra och grymma kompetenser.

Jag är Stolt och öppen Dyslektiker, liksom stolt, glad och öppet bög. 🙂 Jag ler och känner väldigt styrka i detta.
Som dyslektiker har du rättigheter i Arbetsförmedlingens system, liksom vi medmänniskor behöver se och vara lyhörda till vad som ställs för ”rimliga krav” på oss. Vi kan och ska inte behöva tvingas in i ett system för ”statiskens skull” utan vi ska visa framfötterna på olika sätt.

Jag vet, då jag själv är inne i rullianceraner sedan en bra tid bakåt, hur man mår – hur Självkänslan och Självförtroendet går i ”Bergodalbanor” och framför allt, att det tar väldigt mycket på hälsan och psyket att vara i en arbetslös situation.

Jag menar på att alla dessa olika ”kompletterande aktörer” av olika slag, vad genomgår dom för olika ”kvalitetssäkringar” och hur blir man egentligen behandlad där?

Det är otroligt viktigt att känna sig behövd och uppskattade på olika sätt. Många arbetsgivare söker just ”min kompetens” men är just som dom skriver i artikeln, ute efter ”Gratis” arbetskraft, vilket vi behöver sätta stopp för. Att vara ”praktikant” innebär att man inte ska ”behöva” utföra samma arbetsuppgifter som en anställd med betydligt högre och avtalsenlig lön.

Riksdagen och Regeringen behöver se över Arbetsförmedlingssystemet och framför allt, se till INIDIVIDEN och kunskapen som finns runtomkring. Jag förstår väl också mycket väl att det handlar om ”världsekonomin” i många avseenden, men ibland/ofta har jag nu börjat ställa mig frågan, är det så att det finns pengar… men man vågar inte investera?

Att investera i en bra, kunning och kompetent medarbetare ger företaget, organisationen och framför allt engagemnaget i teamet högre arbetsglädje.

Jag menar, att vi behöver flera insatser från Regeringen och Riksdagens sida nu i denna ”nya lågkonjuktur” som det skrivs och pratas om. Stadsbudgeten behöver ses över, insatserna och hjälp oss arbetslösa ut i samhälle på en bra och kreativ arbetsplats ger oss mervärde, glädje – vilket i sin tur ger ökad produktivet och arbetsglädje, vilket också i längden ökar Sveriges ekonomi med flera sysselsatta på arbetsplatser där man trivs, mår bra och framför allt VÅGAR VARA SIG SJÄLV OCH UTVECKLAS.

Så snälla Ni ”kompletterande aktörer” och Arbetsförmedlingen tänk på oss medmänniskor och våran Självkänslan!!

Bli den första att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.