Tänk vad tiden den rusar fram snabbt! Det har nu gått lite mer än 9 månader sen jag juridiskt fick bli hel som person och äntligen få landa och vara den person jag länge önskat att få vara.
Under dessa nio månader som passerat, har det var fartfyllda möten. Möten där olika reaktion möts, där personer jag mött har i en del sammanhang behövt ”tänka efter och acceptera mig för att vara Mia-Jonas Plunteman”.
Jag minns mitt egna sådana första möte. Ett möte med en personlighet, med så mycket värme, energi och kraft att kämpa på för både sig själv och andra. Sen den 1/6 2015 är/har jag varit i samma situation. Nämligen att få kämpa, lee och få möjligheten att vara den personlighet jag egentligen velat vara så många år tidigare..
Reflektionen till detta blev egentligen häromdagen, då jag mötte en person som helt från ingenstans kliver fram och säger; Jag känner igen dig, – har du varit med i media? Ja, Du är så otroligt grym, önskar att flera som dig haft det modet. Du inspirerar och är stark, fortsätta med det”.
Det är just ordet ”mod” som jag reflekterat över. För mig handlar det om att Vara sig själv, att må bra inombords och inte kämpa mot den inre processen, vilket jag tror att många medmänniskor gör oftare än vad vi anar.
Våga vara Dig Själv. Styrkan finns inombords!
Hihi!! Jag måste bra få erkänna.. jag och grammatik är inte alltid bästa vänner.. ibland önskar jag att min dyslexi, istället för att göra det ”komplicerat” kunde underlättat för mig.. 😉
Oavsett dagsfysik i självkänslan och min/mina dyslektiska sida/sidor,
så är jag alltid JAG.
Orden jag skulle vilja läsa oftare, som gör mig stark:
Du är Söt, Du är stark och Du är bara på att vara Dig Själv.
Du är Söt, Du är stark och Du är bara på att vara Dig Själv.
Du är Söt, Du är stark och Du är bara på att vara Dig Själv.