I eftermiddags när jag var hos mina underbara föräldrar, så kom vi in på det så intressant men ändå så viktiga könsuttrycket eller sexualiteten.
Tänk så intressant, spännande och insiktsfullt det egentligen är. Vi går omkring och tror att vi ”känner” omgivningen, att vi ”känner” våra bekanta. Men så helt plötsligt uppenbaras vi över att det vi inte ”allas visste”!
Tänk; vi går omkring och har förebilder om många av våra medmänniskor, men när man kommer in djupare än det ”sociala” planet/jaget så uppenbaras så mycket.
Den personen vi minst anar eller har haft en tanke på är helt plötsligt annat än ”heterosexuell” alltså en person som attraheras av det motsatta könet= man<>kvinna. Den är HBTQ person och det är inte uttalat, men det står ändå beskrivet officiellt!
Att vara med om den reaktionen, uppenbarelsen och se ansiktsuttrycken; det går inte av för hackor. Samtidigt som jag inser att vi också verkligen behöver jobba mera på frågor som berör H H B T Q = Hetero, homo, bi, trans och queer!
Så inboxade vi egentligen lever. Eller man kanske skulle utrycka det så; så lite vi egentligen vågar vara ”NYFIKNA PÅ” utan att klampa in i någons annans privatliv och integritet. För det är ju en hårfin marginal eller?
Eller det är som vi är uppfostrade att vara ”inboxade” i de olika rutorna; ”för det är ju så det är”?! Jag är nyfiken på att få kunskap om det hur det kan skilja sig så mycket på hur och var man är uppvuxen, med det menar jag; om man är uppvuxen på landet, i mindre kommuner, i några stad eller i någon ”storstadsskala”? Eller har det med livserfarenheten och kunskapsinhämtning att göra? 😉