Jag minns det som om det var för bara några månader sedan. Nämligen ett val eller ett delsteg i livet! I Sverige har vi obligatorisk skolgång från Förskolan till årkurs 9, om man inte går i ”särskolan” då man går ytterligare ett år, nämligen Förskolan till årskurs 10. Dock blir det en ”spärr och stämpling redan här”..!
Sedan kommer vi till för många, ”första valmöjligheten” i livet, nämligen Gymnasieskolan? Vad ska jag göra? Vad vill jag bli när jag blir ”stor/vuxen”?
Tänk så många valmöjligheter vi ger våra skolungdomar – ett val som påverkar en långt tid framöver. Jag läser på Opinion (vilket svårstavat ord..) – sidan i Sydsvenskan idag, om Gymnasievalet och vad en Lektor inom Malmö Högskola anser. Dels menar Anders Lovén på att det är ett väldigt stort val, vilket jag helt håller med honom om och så har det blivit en allt större ”kostnad” för skolväsendet med reklam och uppmärksamhetsprodukter. Kommunerna får allt svårare för att fylla sina platser i olika gymnasieprogram och allt flera gymnasiestudenter, hoppar av och byter gymnasieprogram – vilket blir resultatet att kommunerna får på olika sätt, gå in och ”BackaUp” medmänniskan i sig.. eller det är så det ”bör” vara enligt olika regler och kommunplaner, vilket inte alltid är verklighet..!!
När man gått i ”Särskolan” som jag haft den stora förmånen att få göra. Så har jag fått förmånen att se en annan sida av skolans värld. Den ”hårdare” då det kräver allt mera av en ”Särskolestämplad” elev att ta steg ut i verkliga livet. Många steg som man ”sällan eller inte tänker på” när man placerar en medmänniska (elev) i den skolformen.
”Särskolestämplen” hänger med långt tid framöver och det krävs personlig upparbetning, som ingen mer än en själv för hjälpa en med.
Genom valet av Folkhögskola i tre år, fick jag möjligheten att återhämta kunskap och litteraturkompetenser. Men det är fortfarande en ”lång” väg kvar till mitt drömprogram på Högskola eller Universitet – Någon pedagogisk eller Beteendevetarlinje.
Jag är stolt över den jag är. Men mina betyg visar andra resultat. Istället har jag valt att gå min egen väg – nämligen att bli företagare, informera och dela med mig utav mina kunskaper och kompetenser. 🙂
Jag har planer och har mål i sikte, jag ska bara bestämma mig – för när ”rätt tid är” för att ta nya steg till ”utbildningen” som jag vill ha i ryggsäcken. Dock har jag genom mina vägar fram, fått med mig väldigt bra och härlig kompetens – som INGEN kan ta ifrån mig.
Så med andra ord; Riksdagen och Regeringen behöver börja ta sitt ansvar inom skolpolitiken och hjälp sina blivande yrkesgrupp ut i samhället, på ett smartare och bättre sätt. Det behöver finnas alternativ till olika skolformer. Alternativ till oss som gått i ”Särskola” på gymnasiet, eller för dom elever och ungdomar som behövt göra det genom hela sin grundskolegång.
Min skolgång: Förskolan 1990,
Årskurs 1-4 , 1991-1994
Årskurs 4:2-9, 1995-2000
Gymnasiesärskolan OP 1-4, 2001-2005
Folkhögskola, 2007-2010
Det finns många fler än mig – som utbildningsmeriten ser ut såhär! Dock är jag väldigt stolt och glad över den. För jag har lärt mig otroligt mycket om hur skolsystemet fungerar, Arbetsförmedlingens delvisa struktur och framför allt, fått/får förmånen att lära känna väldigt många medmänniskor i olika skolformer, vilket ger en personlig utveckling 🙂
Tänk så rått du har. Att få gå på särgymnasiet är en förmån för många. Att sedan följa upp med Folkhögskola är ett extra plus. Dock krävs det för många att ha någon som kan styra en rätt. Har man det har man tur. För det finns plats för dem som tänker på ett ” annorlunda” sätt.Du är en stark person Jonas. Hade hoppats att en viss perosn hade fortsatt att njuta av ditt umgänge. Men på sätt och vis har hon stakat ut sin egen bana och blivit stark och klarar sig bra i dafgsläget.
Hej MajBritt,
Vilka varma och fina ord, Du ger mig! Det värmer som sagt. Ja, det har varit en tuff och är en tuff vardag med ”särskolestämlen” i ”pannan”!! Dock ser jag fördelar med min skolgång, jag ser fördelar med min kompetens och kunskap som jag får på min väg framåt! 🙂
Jag förstår vad du menar, Hon hade troligen behövt mitt stöd mera.. men hon vill inte det! Jag finns här, om hon väljer att återuppta kontakten och då kan jag ge henne lite god råd och hjälpa henne framåt. Men det krävs att hon väljer det.
Självkänslan har väldigt stor betydelse. Den tränas det på dagligen, därav som jag orkar med allt jag gör!! 🙂
Hoppas att allt är bra med er! Hör av dig om du behöver stöd eller råd MajBritt!
Allt gott, Jonas 🙂