Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat er sen den 18:e november 2020. Men det har varit en tuff match att gå/springa på olika sätt.
Men nu börjar jag komma på benen. Krafterna ökar för varje dag, liksom känslan av att komma tillbaka till mig själv. Dock kvarstår några beslut att ta . . . . som jag kommer att berätta om när de väl är beslutade! 😉
Många må kanske tro att det är en “klackspark” att vara i en transprocess. Men vilken berg och dalbana. Så många beslut som landar i knäet och tankar kring nya förhoppningsvis inspirerande saker.
Idag är jag på bättre humör och hälsan börjar bli bättre, inte bara för att jag fått första sprutan som ska “trycka” tillbaka testosteronet (manligt hormon) utan också att jag ökat min dos av östrogen (kvinnligt hormon). Tänk att jag som dyslektiker lärt mig så svårstavade ord som just testosteron och östrogen. Men detta är också en av de viktigaste resorna i mitt liv.
Idag har jag som sagt fått första sprutan av Pamorelin. Divigel tar jag 2 mg på morgonen och 1 mg på kvällen och det har faktiskt börjat bli kroppsliga effekter nu! 😉 🙂
Beundransvärd resa du valt att göra❤️